I fredags åkte vi i vanlig ordning till "mys" cafét på Delsjövägen och åt en härlig grötfrukost min käre kollega KJell och jag. Vi är trötta och slitna nu efter all snöplogning som skett helgerna igenom. Har det inte varit ny snö så har det varit halt och glatt...
Efter frukosten fick vi sådan lust att åka förbi Kålltorps garden center. De hade byggt ut och gjort om men annars var det mest gamla överblivna jul lökar till rabatterat pris. Man känner att våren är på gång och är sugen på att se lite vår växtlighet....trots att det nästan är längre tid kvar av vintern än det som varit ....??
Kjell blev sugen på en Araucaria till 50 % rabatt och jag gick mest och kolla färgerna på krukorna.
Men så skulle vi gå ut och precis då får jag syn på ett litet litet bord med ett femtal små växter som ropar på mig. Jag trodde först det var deras papegoja som lät men jag böjde mig ned och döm om min förvåning...
Vanilla planifolia!! Äntligen och jag som letat så! Nu har jag den och hoppas att den skall trivas på toppen av berget i Landvetter. Nu gäller det att skapa värme och fukt så att den bara vill växa helt galet här tillsammans med de andra få växterna vi har inom hus!
Att få smaka dess frukt lär nog bli historia men jag är glad att ha denna tropiska växt i min ägo. Inte är det bara en kul utmaning utan och en känslomässig betydelse för mig som har vanilla som en av toppens smaksättare på min lista. Hade min son inte blivit just min son utan en dotter hade andra namnet varit givet.... Anna Vanilla Björlin eller varför inte Indra Vanilla Björlin...hehehe
Tänk att få vandra i tropiken när vanilje frökapseln öppnar och tömmer sig och frånger sig doften av vanilj...
Det är med glädje jag hälsar denna nya vecka välkommen (med vanilj i mitt hem).
