Vinterförvaring av växter i ett bostadsområde?



Phoenix canariensis, parkerad i ett garage i Torpa, Göteborg

Är det en belastning att ha växter för vinter förvaring när man arbetar som vi gör, miljövärdar i bostadsområden för hyresgäster. De flesta av mina kollegor skulle nog svara JA på den frågan och tycka att det är på tok för tidskrävande att behöva flytta in växterna till vintern, en del skulle mena att det inte finns utrymme eller plats för dem och andra tycker nog bara att den tid man skulle lägga på det kostar lika mycket som att köpa nytt varje år...

För mig är det FEL av två anledningar. För det första har jag ingen lust att bara "fimpa" en fin och ståtlig växt för att jag inte har energi nog att ta en traktor och lyfta den med palllyftare och flytta några meter och för det andra ser jag ingen ekonomi heller i att slänga och köpa nytt så fort det inte passar.


Däremot har vi varit försiktiga i våra inköp av växter (till sommarbloms urnorna) tidigare men förra året köpte vi på oss ett gäng Cannor som växte sig oerhört mäktiga och vi hade helt enkelt inte mage att bara slänga. Så förra vintern fick vårt entre hall agera "växtförvaring" och där klarade de sig fint hela vintern med undantag av löss som vi sedan fick spolat bort! Det var så många plantor att varje anställd fick med sig ett exemplar hem.... kul!

I år tog vi ett steg till. Det blev palmer och boganvillea till urnorna. Nu har vi både Palm, Canna och Banan i entre hallen. Vår kanariepalm hade växt sig så stor och ståtlig att vi fick be snickargubben göra en fin låda som den kunde bo i. Kvartersvärden Mikael (som gladeligen provar allt vi föreslår hemma) hjälpte oss med 2 st växtbelysning i ett stort garage vi har och nu vilar han där tillsammans med Eucalyptus och Nadinia och än fler cannor (nästa år kan vi nog börja dela med oss av cannor till våra syster ditrikt).Boganvillean har flyttat in i vårt förråd på kontoret så det var minsann inte mycket släng i år och inte behövs det mer än lite sjyssta tilläggs växter nästa år.


 Nu hoppas jag bara att de alla trivs på våra förvaringsplatser och ser fram emot att få dem att flytta ut igen till våren och fortsätta glädja folket!

Smultronträd i vintertid!

Arbutus unedo, jordgubbsträd, smultronträd... Kärt barn har många namn.

Snart är det 1:a advent och bara för en vecka sedan var jag och min kollega ute på en lite recogniseringsrund och döm om vår förvåning när vi upptäckte att det lilla smultronträdet blommade och bar frukt!! Ja jösses, vad glada vi blev och så fint det är. Nu håller vi tummar och tår att det får växa sig stort och ståtligt...

Skulle vilja smaka på frukten men den lär ge kraftig huvudvärk, dock utmärkt som likör krydda... nåja vi får se. I år fick vi nöja oss med rabarbervin i huset!!

Glad första advent och hoppas alla ljusen brinner vackert i vintermörker.

 

The ever-grey bed...hösten övergår i vinter!

För Er som följt mina tidigare inlägg lade jag in en bild på ett litet experiment jag gjorde. Jag hittade ett gammalt ekfat som jag lät bli en del av min plantering. Ganska så övertygad om att den inte skulle få vara kvar...

Här är den nu och idag fick den känna på de sköna kalla flingorna från skyn för första gången. Gissa om de gillade det....

När jag gick en runda i mitt arbetsområde idag var jag tvungen att stanna till vid min medelhavs-lika plantering. Den är ever grey och fantastiskt fin även nu när is och kyla angriper bladens klyvöppningar. En extra volt måste jag göra för det fina gräset Helictotrichon sempervirens, en härlig och stabil tuva med styva gråblå blad.



I framkant en inte alls dum Salvia officinalis och strax bakom den styva stålgrå Helicotrichon.



Jag var också förbi min Woodland-lika plantering häromdagen och där finns också ett och annat som lägger sig högt på min "gilla skala":



Leptinella squalida (krypkotula) 



A bit as nature goes...



Stranvaesia davidiana, har sitt ursprung från Kina. En härligt vintergrön buske med vackra höströda färger. Glad att den finns med här!



Viburnum rhytidophyllum, denna rynkiga buske med sin läderhud...känns som en gammal människa, en kines som äter mycket yoghurt och blir många hundra år. seg, vacker stor ståtlig och fantastiskt rynkig!

Potentilla megalanta, japansk perenn och här i Sverige även kallad praktfingerört. I rätt läge är detta en perfekt marktäckare. Mycket finare än den sönder tjatade evinnerlica alchemilla mollis... trefingrade blad med hårig undersida och "tok" lika gula blommor. En växt jag rekommenderar skarpt i solig till halv soliga lägen ;)

Phlox sotlonifera, en rekomendation från underbara Jonas Bengtsson på Djupedals plantskola. Meningen är att denna phlox skall få växa vilt och utbrett i hela planteringen och ändå ge vika för de vackra trilliumen, arisaema och anemon-floden när de åter spirar till våren. Jag längtar redan och nu är det bara fyra månader kvar eller så.....

Som slut på dagens blogg vill jag önskar er all en vit och fröjdefull vinter. (må våra plogdagar vara få....)